Dressyrlektion, mängder päls och kvällspromenad

Äntligen har jag intagit säng-länge. Ligger här redo att somna, men tänkte klicka in lite här först.. berätta lite osv. Det är ju ändå sånt man har en blogg till visst? 
 
Anyways.. dressyrlektion idag, på lilla Makur som alltid. Var taggad på det, men kände mig lite nedslagen i början då det inte gick bra alls. Eller kanske lite, ur andras ögon, men känslan var inte där. Inte som den brukar vara. Stelt och flax, bara usch kände jag. Efter skrittpausen laddade jag dock om, man får ju aldrig aldrig ge upp även om det går dåligt. Det är då man måste kämpa mer, fokusera och köra. Så jag gjorde det, skärpte till mig. 
Tur det, för vi kom igen och med oss kom kännslan. Den där kännslan när man sitter uppe på hästen och känner sig duktig och tjusig, får bra hållning och kroppskontroll. Bara rider rund med en liten endorfinkick i kroppen, nöjd över sig själv och fina fina hästen! 
 
Dagens fokus på lektionen låg på öppna. Först på medellinjen - svårt! Utan väggen som stöd är det lätt att vingla runt, det var riktigt svårt!! Men ändå tror jag vi fick till det lite hyvens bra. Sen fick vi göra längst långsidan efter, vad mycket enklare det kändes då, efter den svåra uppgiften :P 
På söndag startar jag och Makur på klubbdressyren, LB:1an, taggad på det men NERVÖS. Mest för halterna där jag har svårt att få honom att stå still med både ben och huvud.. och galoppfattningarna. Han har ju det där för sig när han slänger ut med rumpan och kickar lite ibland. Men fokus fokus fokus så kanske vi kirrar det!! :)
 
Nu ikväll har jag borstat igenom hela hunden, alltså ni förstår inte hur mycket päls det är på den där jycken! Och hur mycket som vi borstade bort, helt galet! Men om ca 3veckor ryker pälsen då han ska till frisören. På min födelsedag är han bokad dessutom... kommer han hem ful så gråter jag nog lite. Haha.
 
Har även varit hurtig och tog en kvällspromenad hem till Felix, 20min powerwalk med hunden.. lite mysigt men fy så läskigt det är att gå när det är mörkt ute. Speciellt med en hund som ser spöken överallt. Brevlådor, vägskyltar och snöpinnar, dom är där för att mörda oss... som om inte jag också blir nervös när han börjar gruffa. Uh fy. Överlevde gjorde jag iaf, tur det :) Längtade ju hem hit för att göra det jag ska göra nu. Krypa ner i sängen med min kärlek, och SOVA. Äntligen!
En halvt borstad Doby.. tog 30min (minst) att borsta halva honom! Haha mitt lilla får.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback