Där inget annat finns
Har haft det jobbigt i huvudet närmaste, sådär jättejobbigt. Var därför så passande att Tatzy var för trött för hoppning idag.. Vi lunkade på travbanan, först skritt och trav på halvlånga tyglar och sen ett varv skritt på långa tyglar. Tänkte inte mycket alls, det var bara Tatzy och jag i vårsolen, vi hade det så bra. Är även helt sjukt imponerad av hur hon har vuxit i huvudet på bara två veckor!
Hon skrittar på lugnt, inga taktinslag eller så.. Bryr sig inte om katten som rullar sig mitt på spåret, ville snarare fram och hälsa på den.. Reagerade knappt heller på Elin som satt o glassade vid sidan av travbanan med sina hundar. Hon ville hälsa på dom också! Hon är allmänt trevligare och medgörligare, vid tillfällen nästan gosig och jag får pilla hur jag vill på hennes näsa vid tillfällen.. Det säger kanske inte mkt, men det betyder mycket för mig.
Just nu är hon lite sur vid borstningen, troligtvis för att hon fäller bara.. Har kanske lite lite börjat fästa mig vid henne, men den tanken måste slås bort. Om två månader ca kanske hon inte finns kvar i mitt liv längre, det vet jag inte, ingen vet hur det blir. Oavsett hoppas jag det bästa för henne, om hon blir kvar hos mig längre eller får en ny ägare som kommer göra allt för att vinna hennes förtroende som jag försöker nu!
Idag gjorde mig Tatzy riktigt glad, det var så mysigt våran runda och hon var fin. Jag har underskattat det där att bara vara med henne.. kanske för att jag hållt hjärtat på lite avstånd. Tänker aldrig fastna hårt för en häst som inte är min någonsin igen!
Kommentarer
Trackback