För min egen skull. Endast.

Jag känner mig på något vis hedrad, att ni ändå stannat här, hela den här veckan av ekande frånvaro. Trots dålig stämning och eviga klagande, så är ni ändå ett gäng som varje dag klickar er in på min blogg, i förhoppningar om att jag kanske, kanske har skrivit någonting..

Sanningen är att jag inte ens har loggat in på bloggen, inte velat se eller skriva, alls. Det tomma här är lite som en spegel av mig just nu, det har legat en trött meningslöshet över mig som har tryckt o tryckt. Just nu försöker jag mest hålla huvudet över ytan, se bortom allt det jobbiga och försöka skymta en varm, lugn och efterlängtad sommar. En sommar med minimal mängd jobbtider, inga stall-måsten och tid att varva ner. Ta sig upp igen. 

Jag behöver börja fokusera på det, uppåt, aldrig mera neråt. Jag tänker inte sätta mig i den sitsen, för jag har varit på väg, har känt men inte lyssnat. Närheten av utbränd. Men jag lyssnar nu, lyssnar på mig. Långhelgerna har väl mest talat om det för mig... huvudvärk 3 dagar i rad, helg och så *poff* borta. En hel jobbdag och så *poff* var huvudvärken tillbaka. Hej varningstecken? 

En bra förutsättning till att få bort problemet är ju att vara medveten om orsaken.. Därför har jag börjat tacka nej till övertid och därför har jag sagt upp foderavtalet. Saker som tar extra energi men känns så onödigt - bort. Sånt som får mig att på dåligt, får mig känna mig dåligt - bort. Folk som beter sig dåligt, som utnyttjar mig - bort. För jag är medveten nu, mer än någonsin, att i den här världen går det inte att nicka o le för andras skull, då blir man uppäten. Jag tänker dock aldrig bli en sån, som bara tänker på sig själv, döv för alla andras röster.. men jag SKA välja mina människor noggrannare. Främst sluta låta mig utnyttjas av överkörare. 


Åh ni anar inte hur skönt det är att bara ligga och skriva av sig såhär. Igen. Det blir som att påriktigt berätta för sig själv att: såhär är det. Det här är ditt problem och såhär löser du det. Var stark!

Fan vad jag ska försöka vara stark! Jag ska mer än bara hålla huvudet över ytan.. jag ska upp på stranden, stå där torr. Där uppe tänker jag stå med livbojen som bara kastas ut till dom som skulle kasta en livboj till mig. Punkt. Ska bara lära mig simma utan armpuffar först... 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback