Marie Krüger

På jobbet har vi för tillfället 6 hästar, varav 2 av dom är ponnyer. B-ponnyer, för att vara exakt. Dom där små är ju lite kända för sina små dumheter och tjocka skallar. Dom är liksom riktigt jädra smarta, men en sak som är viktig att komma ihåg när man håller på med dom - vi människor är smartare.

 

Ett problem vi har haft med lille herr Casper, och fortfarande har, är den där lilla detaljen att få tag i honom i hagen. Överallt annars är han jätteduktig, men att ta in honom från hagen? Nej, det vill han inte!

MEN, jag har ju såklart listat ut det bästa sättet dåra. Har man tid kan man ju få stå där i hagen i 2h, springa efter tills han tröttnar... men vem vill det liksom? Nej, jag föredrar mitt sätt då, och det är ju enkelt också :)

 

 

Direkt när jag kommer in i hagen måste jag börja pilla på telefonen, samtidigt som jag låtsas äta på äpplet. Det är viktigt. Sen går jag bara rakt mot ponnyn, helt inne i min telefon, tills jag kommer fram. Då är han så nyfiken, för jag har ju ett äpple OCH jag ignorerar honom. När jag är framme hos honom så tittar jag upp och säger "Åh, är du här? Trevligt. Vill du ha ett äpple?" Sen får man bara snabb som fan medan han mumsar på äpplet, och tar tag i grimman :) Klart!

 

Nuförtiden behöver man inte ens hålla hårt i grimman, han inser direkt att jag har vunnit :) Det går alltså att överlista små skitponnyer! Viktigtaste ingridiensen är ignoration och godis bara, haha ;)