Det värsta är att allting har ett slut

Fina du, jag önskar att du visste hur mycket jag älskar dig fortfarande. Att det snart är ett år sen våra vägar skildes åt, efter 4,5 år vid varandras sida. Det svider att tänka på. Du lärde mig så mycket och jag är förevigt tacksam! Inte kunde jag tro när jag stod där som 16åring, att min första medryttarhäst även skulle bli min bästa vän. Jag måste träffa dig snart. Vill borra in näsan i din björnpäls, ge dig en stor kram och bara känna lugnet. Skulle grina som ett barn, så mycket känslor som väcks när jag bara tänker på dig. Att du ändå är så nära, det känns inte så! Jag saknar dig, vad lätt det vore om man kunde spola till baka tiden...
 
Den fenomenala charmören.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback