Marie Krüger

Ja det är en sån dag tydligen. Började liksom bra med känslan av att *nujävlar ska jag vara produktiv!!* och det gick ju bra, tills sisådär 20min in på jobbpasset. När ena hästen hänger mot staketet och hela helvetet rasar (pga gubbjävlar som grävt upp diket preciiiis intill stolparna). 

Alltså såhär: den hästen blir lite nojjig när jag hämtar in den andra, Felix, för att rida. Förståeligt dock. Men när han lite stressat hänger mot staketet, som numera är högst ostadigt, så lossnar den stolpen. Det blir linor överallt, och ett jävla under att Krabat (hästen) inte fastnar. Även en jävla tur att jag ens kikade bakåt just i den stunden!

Men jag agerade ändå väldigt coolt. Slängde in Felix i närmsta tomma hage för att kunna ta hand om Krabat.. som samtidigt, halvt förvirrad, försöker komma ut ur hagen genom att gå ner i diket. Jag röt till när jag såg, han backade och vi undslapp en situation där han skulle fastnat i linan och gjort illa sig som in i..... Fan, då hade paniken brutit ut!

Men allt lugnt. Ställde Krabat i en ny hage och kunde tillslut ta in Felix.  Staketet fick vänta tills jag ridit klart. 

Påväg ut i skogen möter jag GUBBJÄVLARNA, som såklart skulle göra sig lustiga "höhö vad har hänt med staketet? Har en häst rymt eller?"....... Alltså hade jag inte suttit på nervösa Felix hade jag ställt mig o skrikit på dom. Var så arg!!! Svarade bara att det var deras fel, vilket dom förnekade snabbt i bakgrunden när jag red bort från dom. 

Tyvärr slutade det inte där. Eh nä, för jag hade glömt stänga av vattnet till valackhagen, samtidigt som en tvättmaskin gick = brunnen tömdes. 

Bröt ihop när chefen skulle prata med mig sen, det bara kom.