Tappat gnistan

Fotograferandet går bra, jobben rullar in. Min kropp börjar se ut som vanligt, utan bonus-kilona jag drog på mig förra året. Jag har slutat äta choklad var eviga dag. Det går ganska bra på jobbet...

MEN.... Jag känner mig helt tom. Jag vill inte åka till stallet, alls. Inte idag, inte igår och absolut inte imorgon. Jag vill inte rida, för jag ser ingen mening med det, jag vill knappt borsta på hästarna lixom. Det enda jag vill göra är att sitta i boxen och lyssna på när hästen äter.. det är det enda. Vad händer med mig? Känner inte igen mig själv, hon som annars skulle vara så sjukt nöjd över att ha två hästar att rida hur mycket hon vill, hon är inte närvarande här. Det finns ingen gnista, ingen motivation och ingen längtan efter hästryggen i mig över huvud taget. 

Sitter just nu utanför Exets box och väntar på skjuts hem. Har borstat lite slarvigt, kramat på honom, gått ner och kollat på kalvarna och sen - inget mer. Vill inte. Kan inte. Orkar inte. Typ... Jag förstår inte varför det är så, känner mig som en halv person bara. 

Allt annat i livet går bra. Tyvärr bara den viktigaste delen av mig, av det som annars gör mig lycklig, den delen är trasig. 


Kommentarer
Postat av: Sara

Motivation kommer ju och går, så den kommer tillbaka ska du se! :) Tills dess är det väl inget fel med att bara pyssla lite, eller ta en paus? Du kanske behöver det.

Svar: Ja, hoppad det kommer tillbaka! Saknar nog mest att träna på allvar och satsa till 100% med :)
Marie Krüger

2015-04-24 @ 21:53:52
URL: http://helgur.blogg.se
Postat av: Anette

Du saknar kanske ridskoleridningen? Själv skulle jag sakna den sjukt mycket om jag slutade med den, även om jag har en egen häst jag rider varje dag. Men det är något speciellt med ridskolan. Samvaron, stämningen, undervisningen, att rida i grupp, ja - allt.

Svar: Jag tror faktiskt inte det, det enda jag längtar efter i hästväg är en helt egen häst. Har tagit hand om och ridit andras hästar för mycket tror jag, känner mig låst och som att hag ibte tar mig inte framåt :/
Marie Krüger

2015-04-25 @ 01:36:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback