"Nu dör han"

Jag är fortfarande lite skärrad, med "tänk om.." tankar som gnager, efter nära ögat-upplevelsen jag hade idag på jobbet. Det var obehagligt, och jag var så jäkla rädd.
 
Jag skulle promenera ponnyn på jobbet en runda, innan jag slutade. Brukar vanligtvis rida den rundan med den här ponnyn, men just idag hade han dragit av sig en sko, så planerna ändrades. Inga konstigheter så, han skötte sig fint, tyckte det var lite jobbigt bara. Han är en väldigt cool och trygg ponny, och brukar vanligtvis bara gå på utan problem. 
 
Idag vart han rädd, livrädd, vid helt fel tillfälle. Det kunde ha gått så jävla jävla fel!!
 
Rundan går genom en skog, en bit längst en grusväg, in på naturskyddsområdet och sen in i skogen igen. När vi kom ut ur skogen idag så kom det en lastbil i en jädra fart, på grusvägen. Som alltid så stannar jag, och när han saktar in vinkar jag glatt till föraren, som tack. Ponnyn står snällt still och väntar bredvid mig, klappar på halsen som jag brukar ... och sen vet jag inte vad som hände. 
 
Helt plötsligt, när lastbilen börjat smyga förbi, så får ponnyn panik. Jag vet inte varför, lastbilen kanske pös till, jag kan inte minnas. Det gick så fort. Jag känner hur grimskaftet glider ur händerna när ponnyn börjar kasta sig bakåt, resa sig och kasta sig ännu mera bakåt. Rakt mot lastbilen! Jag fick grepp om grimskaftet och försökte dra tillbaka honom, för allt vad jag hade. 60kg vs. 300kg, han bara fortsatte kasta sig bakåt och fastän allt gick så fort så hann jag se framför mig hur han skulle backa in under lastbilen, som fortfarande rullade. Jag såg hur han var närmre och närmre bakhjulen. Jag drog och ropade på honom samtidigt so jag bara kunde tänka "Nu dör han". En lastbil är hög och en b-ponny som kastar sig bakåt i panik kan enkelt hamna under den.
 
Fan, jag var så rädd, och så panikslagen! Han var bara någon centimeter från bakdäcket, all min kraft gick till att hålla tillbaka honom, hindra honom från att kasta sig bakåt igen, innan lastbilen var förbi. Några få sekunder, men det kändes som en evighet. Sen åkte lastbilen bara iväg.. om han aldrig ens märkte någon, inte hade koll på ekipaget han passerade, eller om han ville smita därifrån. Jag vet inte, oavsett blev jag arg. 
 
Ponnyn lugnade sig snabbt sen, faran var ju borta. Han förstår ju inte vad som hade kunnat hända... jag däremot var helt förstörd. Han är helt oskadd, men jag har några brännsår på händerna, just idag glömde jag handskarna jag alltid annars har på. Såklart.
 
Det är lätt att glömma att även den coolaste ponnyn/hästen har som naturlig instinkt att fly. Att olyckan kan dyka upp på bara någon sekund, innan man hinner reagera. Jag är som sagt fortfarande lite skakad och har svårt att stänga av "tänk om"-tankarna. Vi hade tur idag, tur att jag inte tappade honom, tur att inte lastbilen körde lite närmre. Tänk om... mardrömmen.

Kommentarer
Postat av: Sara

Men oj, det låter riktigt otäckt! :O Tur att det gick bra!

Svar: Ja, inte kul :/ skönt att ponnyn inte fattade något efter!
Marie Krüger

2015-03-20 @ 23:28:50
URL: http://helgur.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback