Brukar inte ge upp, men..

.. nu är det inte kul. Det gick så dåligt idag att jag inte ens vet, jag red ju jävligt dåligt, men alltså. Jag vill inte rida Napasche, jag kan ta att rida hästar jag inte tycker mycket om på lektion, men att tävla. Det är en annan sak! Att Napasche är en häst som alla vet är riktigt bra förvärrar bara min prestationsången och det blir inte alls bra. Hatar känslan av besvikelse, främst när jag är besviken på mig själv. Seriöst så blir jag helt trött i huvudet bara av ett pass, herre gud säger jag bara. Det är påfrestande.
 
Vi får se hur det blir nästa tävling, lär ju inte vara med, och just nu gör det mig ingenting. Från att ha legat på topp i dressyren, bra poäng i sthlmscupen och många medaljer.. till att vara 2 poäng från att räknas bort. Hur många steg har jag egentligen klivit tillbaka? Varför gör jag det här? Seriöst så vet jag inte just nu, och jag hatar den här känslan.
Ett halvår sen liksom, jag och laget kom liksom tvåa i hela stockholmscupen. Då! Vart är jag nu egentligen..?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback