Jobbarkompis
Eftersom jag jobbar i ett litet stall så har jag inga kollegor, utan det är jag och hästarna... och chefen som jag i princip aldrig träffar. Så det blir ju liksom som så att hästarna blir ens jobbarkompisar. Man pratar med dom och liksom interagerar med dom... såklart är det väldigt ensidiga konversationer, för dagen dom pratar tillbaka är set nog dags att hitta ett nytt jobb ;)
Vissa hästar, precis som med människor, tycker man bara inte om. Vissa ska bara tjafsa helatiden, andra kanske man avskyr från början men växer i ens ögon med tiden. Jag har en häst på jobbet som testar mina gränser mycket, i stallet och när jag rider, men när jag jobbar honom från marken går det superfint. En annan tycker det är pest att behöva komma in och bli riden, men väl i skogen har vi superkul! Min favorit just nu är ponnystoet som jag arbetar med och förbereder för inridning.
Fux med många starka åsikter, shit vad vi inte kom överens för ett halvår sedan. Nu har hon bestämt sig för att jag är top notch och är nästan lite mammig gentemot mig. Henne tycker jag mycket om att arbeta med, då hon är klok och trots tjockskalligheten hon besitter, så vill hon vara till lags. Det är inte lätt för mig dock, för trots att jag har vunnit hennes respekt och tillit så måste jag lyckad lägga till en perfekt blandning av sugar and spice i träningen. Såväl som jag lär henne, lär hon mig. Det är superkul att se henne utvecklas och samtidigt känna att min kunskap och mitt självförtroende växa. DÄR har vi teamwork!
Innan jag slutade idag hann jag mysa lite med ponnyerna i hagen, "Bebban" kom fram direkt och skulle puffas och bli kliad på. Mysig jobbarkompis jag har! Svårt att inte bli för fäst och hålla det på en bara-jobbet nivå, känner bara... vill inte rida in henne så hon kan säljas! :( Men henne önskar jag den perfekta lilla ryttaren, ett perfekt ponnyliv och hennes egna lilla människa att göra allt för!
Kommentarer
Trackback