Ett svar.
"Måste bara fråga, varför jobbar du som fritidsledare på Blåkulla då det mesta där verkar vara pest. Tror inte kidsen som hänger där tycker din inställning är så kul!"
Jag har tummat på ifall jag skulle svara på den är kommentaren ens, eller inte. För jag tror att dom flesta som vet förstår varför min inställning till mitt jobb är som den är och har varit den senaste tiden.. Men samtidigt så måste väl jag förstå att dom som inte vet bara tycker att jag är dryg och gnällig. För det är så jag känner mig sedd just nu! Jag tycker dock personligen att det är himla dumt att kommentera om någonting man inte har någon aning om.. dessutom anonymt på en blogg.
Men för att ingen ska behöva undra om saker som detta igen, för att jag ska slippa försvara mig mer... :
Jag har mått skit under våren, så mycket som har pressat och tryckt, så ofta jag känt mig obehövd och trampad på. Allt åkande mellan tre olika ställen, buss hit och buss dit, tighta tider att få in och krav att uppfylla.. och sen stå där i slutet av dan och frågar sig själv: Varför? Varför håller jag på, är det värt det?
Många kvällar har jag bara sagt till mig själv att det inte är värt det, att jag borde sova hela dagen imorgon istället. Har velat sova så mycket, så ofta, men det har inte hunnits till. För man måste allting, helatiden. Jag har stressat mig själv till gränsen och mått dåligt i kropp och huvud.
Men ändå, varje dag har jag gjort det jag måste. Jag har tagit mig till Blåkulla 5 dagar i veckan, dom dagar jag varit frisk.. för att dels öppna Cafét åt föräldrar som aldrig kommer in.. men främst för att kunna hjälpa barnen och för att finnas där. Visst att jag inte varje dag visat mig i stallet, dom dagar som allt kännts värdelöst. Men jag har ändå varit här. Jag har trots dåliga dagar försökt att prata så glatt med barnen jag kunnat, engagerat mig, frågat vilken häst dom ska ha, hur det gått efter lektionerna. För deras skull. Därför vill jag veta, vad är det för fel på min inställning?
Jag ber om ursäkt om något utav barnen har tagit illa vid och tycker jag är okul, det är inte så jag vill ha det, och verkligen det jag försökt undvika. Men det är det enda jag kommer be om ursäkt för. Och ja det här är då jag, som försvarar mig för att jag tog illa vid av den här kommentaren. Så varsågod, här är svaret på bara-måste-frågan.
Kommentarer
Trackback