Marie Krüger

 

Bloggen har inte funnits till i min värld senaste dagarna, för det har inte funnits någon ork. Eller inspiration. I söndags dog min rygg och jag kunde inte ligga, sitta eller stå utan att få världens extrema smärt-attacker. Värktabletter, voltarenkräm och massage funkade inte, alls, och det tog musten ur mig. Man blir trött av att jämt ha ont. 

 

Så igår, pga att jag hade så ont, så missade jag bussen hem från ett stall. Den var 4min tidigt. Tycket det är respektlöst när man kör en buss som går 1 gång/h, att vara tidig. Liksom, är det svårt att stanna till då och se om det faktiskt kanske finns folk som MÅSTE åka med? Eh nej. Så jag fick ta bussen åt andra hållet, sitta på den 1h och sen ta tåget från ösmo hem. Kuuuul. Sen förstördes dagen mer av att jag fick ta ett skitjobbigt beslut sen, men får berätta mer om det sen. Jättetråkigt.

 

Idag då? Börja svintidigt, rida hästen som jag inte alls kommer överrens med (han suger ut mitt självförtroende så hårt) och sen? JA MEN SÅKLART JAG MISSAR BUSSFAN. Ser det komma, kubbar järnet, men han ser inte mig. Såklart. Får gå till nästa stall där jag ska vara, hinner inte klar tills min buss kommer och ja, missar den såklart. Det var bara att gå till det tredje stallet. KUL. Har brytit ihop sisådär 3 gånger bara idag, så trött, stressad och förstörd. 

 

Som tur är så skulle jag rida ut på fina fina Loppan idag, bara hon och jag ute i skogen. Tycker verkligen om att träna med den där hästen, och det hjälpte faktiskt mer än jag trodde. Jättetacksam för att jag får rida Malin och Anns häst!

 

När jag kom hem idag, typ halv 6 (åkte hemifrån halv 7 imorse) så tvärsomnade jag i sängen, totaldäckad. Vaknade upp med feber och somnade om igen. Nu är jag zombie, men fasiken va skönt det var med lite sömn!