Marie Krüger

Jag har inte loggat in på bloggen på över en vecka, inte haft lust alls faktiskt. Det har inte funnits något att skriva om helt enkelt, ingen inspiration och inte ens en vilja att bara skriva av mig... sanningen är att jag känner mig sjukt vilse just nu. 

 

Känns som att jag flyter runt i livet, mår bra samtidigt som jag inte mår bra alls. Är glad stundtals men känner mig annars bara låg och tom. Trött jämnt, men kanske inte sådär "jag vill sova"- trött, utan bara... trött. Vill ligga i sängen och kolla serie hela dagarna, max. Vilket nästan är det jag gör, förutom att släpa mig upp på morgonen och mörda mig själv igenom en värdelös jobbdag. Ja juste, jobbet känns ju värdelöst just nu, vill hitta ett annat, men saknar viljan och motivationen till att göra det. Sen skäms jag över hur dålig jag är som inte tar tag i mitt liv, så gömmer mig under täcket lite mer.

 

Det är inte så att jag avskyr mitt jobb... eller jo ibland... men mest är det för att jag känner mig så jävla ensam. Jag är ensam från att jag kliver utanför dörren på morgonen, tills Felix kommer hem 20.00 eller senare, på kvällen. Det finns inte mycket av vad man kan kalla socialt i mitt liv. Kanske inte så konstigt att jag har förlorat gnistan helt liksom, det blir ju liksom inte bättre av att jag inte längre har råd att rida på ridskolan.. det var typ det närmaste jag kom ett socialt liv. 

 

Jag står och stampar på samma ställe, blir ett hål där och snart har jag grävt ner mig själv. Så känns det. Aah fine finns väl folk som har det värre, men fuck it jag får fan känna mig låg trots det. "Gör något åt det! Skaffa nytt jobb. Socialisiera dig med folk. Ta tag i situationen!" är inte så jävla lätt som det låter, som andra får det att låta. Grattis alla som lyckas vända situationer, men jag är inte som andra. Ingen är som någon annan.. och just nu klarar JAG inte av att vända det. Jag finner ingen ork, inget mod och min envishet har flygit ut genom fönster. 

 

Det är ju det där att jag känner mig världelös också, och dåligt. Jag har sagt att jag är beroende av choklad, det låter kanske helt skevt, men så är det. Liksom, minst varannan dag köper jag en jävla chokladkaka, för att någonting i mig berättar att jag behöööver det. Förstjänat det, eller kanske att det kommer pigga upp mig lite. Bullshit. Ah det hjälper för stunden, sen känner jag mig ännu sämre. och förtjänar det gör jag inte. 

 

Jag känner inte igen personen som sitter här och skriver, någonstans tappade jag bort mig själv, men jag vet inte vart. Känns som att jag varit vilse länge, kanske inte noterat det så mycket tidigare men jag märker det nu. Liksom vem är jag? Vad vill jag och vad fan håller jag på med? Ingenting av det här låter kanske vettig i andras öron, men behövde bara skriva utan att tänka... typ mina bekännelser.