En annorlunda slags saknad
Ikväll hittade jag Tatzys nya matte.. eller hon hittade mig.. fast egentligen hittade någon annan henne, så att hon hittade mig så att jag hittade henne.
Tatzy var aldrig hästen som jag ville köpa, som jag ville skulle bli min, helt min. Men det betyder ju inte att hon inte blev viktig för mig, för det var hon. Jag älskade och avskydde henne om vartannat, släppte aldrig in henne helt då jag visste att det skulle ta slut. Visste inte när, men någon gång. Vi kämpade och tränade tillsammans, ibland med mitt tålamod på en skör tråd. Våran tid kanske inte började på bästa sätt.. vintervila, sår på knät och extremt understimulerad unghäst som blev helt dum i huvudet... Men ändå åkte jag till stallet varje dag, med vetskapen i huvudet att det var jag som ansvarade för hennes utveckling.
Och utvecklades gjorde hon, verkligen. Hon var så fin, helt underbar, sista ridpassen. En dröm, och hennes nya matte ska skatta sig lycklig!! Jag tror på den där hästen, får hon lite tid, respekt och förtroende så kommer den där lilla divan bli riktigt fin. Jag hoppas på att få följa henne sen på tävlingsbanorna.
Lilla Tatzy, tacksam för våran tid. Blod svett och tårar. Dig lärde jag mig så mycket av, medans jag lärde dig. Du är värd det bästa! Bebban <3
Kommentarer
Trackback