Marie Krüger

Första gången jag såg Veronica Maggio var på Peace & Love, 2011. Dit hade jag åkt helt själv, för att få uppleva min första festival någonsin. Helt galet egentligen, när jag tänker efter, att jag vågade åka dit själv. Det är nog något bland det modigaste, galnaste och bästa jag gjort! Vilken vecka jag hade, finns så mycket att minnas. 

 

Ett av mina starkaste minnen var när jag stod där, bara några meter framför Maggio, och lyssnade på när hon sjöng. Det var strax efter att "Jag kommer" släptes, och troligtvis därför jag bestämde mig att se henne.. i vanlig ordning hade jag lyssnat ikapp lite på hennes andra låtar, men missat en. En låt som hon sjöng med så mycket kännsla att det var sjukt. Och där stod jag och grät lite tillsammans med alla andra, gungade händerna långsamt i luften och sjöng med högt, fastän jag inte kunde texten. 

 

Jag minns vad jag kände, och vad jag tänkte på. Allt det där jobbiga som jag hade lämnat hemma svepte över mig, och hennes låtar nådde rakt in. Det var egentligen en jobbig sommar, men just den där veckan på P&L var näst intill magisk! Lika så stunden när jag hörde "Snälla bli min" för första gången. 

Nu kommer hon spela på Gröna Lund i maj, då ska jag stå där i publiken igen. Sjunga med tills rösten inte orkar mer, och bara känna. Det blir fjärde gången jag ser henne då, och jag längtar verkligen! Någon mer som ska dit?